Hoppa till innehåll

Mänskliga rättigheter är ingen attitydfråga

– Det handlar inte om läkarvetenskap, utan om mänskliga rättigheter, säger Seija Turtiainen (C) till den konfunderade kristdemokraten Asmo Maanselkä, som har försökt förstå problemet med den nuvarande translagen genom att bläddra i medicinska böcker.

Seta rf , Trasek rf och riksdagens människorättsgrupp ordnade ett seminarium angående förnyelsekraven av translagen. I paneldiskussionen deltog riksdagsledamöterna Susanna Huovinen (SDP), Ritva Elomaa (Sannf), Silvia Modig (Vf) och Oras Tynkkynen (De gröna) samt förbundsombudsman Armi Murto (Sfp), riksdagsgruppsjuristen Seija Turtiainen (C), partisekreterare Asmo Maanselkä (Kd) och Samlingspartiets studerandeförbunds ordförande Akseli Hakala. Diskussionen leddes av Normihomolehtis chefredaktör Maria Seppälä.

Vårt samhälle bygger på uppfattningen om tvåkönsnormen som säger att det enbart finns två kön – man och kvinna- och att alla människor uteslutande hör till och identifierar sig med någon av de här två kategorierna. Men ingenting är så svartvitt.

– Kön handlar inte om biologiska faktorer, utan om hur man upplever sig själv och sitt eget kön, säger både Setas generalsekreterare Aija Salo och Traseks vice ordförande Arja Voipio i Studentbladets novembernummer.

I den nuvarande translagen från 2000-talets början krävs sterilisering av personer som korrigerar sitt kön för att få sitt kön juridiskt bekräftat. Lagen kräver också att personen är ogift.

Finland har under den senaste tiden fått flera uppmaningar av både FN:s allmänna ländergranskning och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om att förnya translagen. En arbetsgrupp ska tillsättas av Social- och hälsovårdsministeriet, men det finns inga klara svar på när en förnyelse av translagen kan tänkas bli färdig.

Vems mänskliga rättigheter?

Av de åtta panelisterna är Maanselkä den enda  som säger ja till tvångssterilisering av transkönade personer och den enda som anser att tvåkönsnormen är sann.

– Min uppfattning om lagen är att den baserar sig på biologiskt kön, hurdana skulle lösningarna vara om inte steriliseringskravet skulle finnas och könen skulle blandas, undrar Maanselkä och får både paneldeltagarna och publiken att sucka lite uppgivet.

Sju av åtta panelister anser att en ny translag är en självklarhet, och Maanselkä får vara ensam om sin åsikt.

– Kristdemokraterna anser inte att translagen är en människorättsfråga, säger Maanselkä. Och i den synpunkten håller han i genom hela diskussionen. Varför han anser att transpersonernas rättigheter inte ska behandlas som mänskliga rättigheter kommer aldrig riktigt fram. Samtidigt prisar han Kristdemokraterna för att de inte tolererar någon form av diskriminering.

Motstridigheten får mothugg av bland annat De grönas Oras Tynkkynen:

– Det är fint att Kristdemokraterna motsätter sig diskriminering, men det skulle vara ännu bättre om ni också skulle motsätta er diskrimineringen som är riktad mot sexuella- och könsminoriteter. Regeringen behandlade nyligen ett jämlikhetsprogram, där De gröna förde fram rekommendationer gällande könsminoriteter, men Kristdemokraterna var emot varenda en punkt.

Hoppingivande panelister i en dammig riksdag

– Den nuvarande lagen är så gammal att den måste förnyas, lagen är allt annat är mänsklig, säger Ritva ”Kike” Elomaa från Sannfinländarna.

Armi Murto berättar att Sfp:s linje är att stöda en ny translag.

– Men vi borde också säga det högt och diskutera mera om saken, så att vårt stöd inte bara blir en tyst överenskommelse.

Enligt Akseli Hakala är det diskussion som gäller.

– Att diskutera om translagen och mänskliga rättigheter är det som för oss vidare i den här frågan. En förnyad translag är inte bort från mina eller andra personers rättigheter, och jag ser inget problem med en ny lag.

Trots att  sju av personerna i panelen består av politiker som är beredda att kämpa för transpersoners mänskliga rättigheter, kan man inte säga att partierna i sin helhet skulle vara lika ivriga. Oras Tynkkynen påpekar de överlag positiva attityderna inom panelen.

– Alla partier skickade givetvis de mest liksinnade personerna till den här panelen, och det skulle vara intressant att höra hur till exempel andra medlemmar av Sannfinländarna förhåller sig till frågan.

Sannfinländarna motsätter sig en könsneutral äktenskapslag och har inte någon officiell linje angående förnyelsen av translagen.

Turtiainen vet också att många av hennes partikamrater har vitt skilda åsikter.

– Jag representerar den liberala falangen inom Centern. Där är frågan om könsminoriteters rättigheter en samvetsfråga på samma sätt som frågor gällande kärnkraftverk, religion och sexuell läggning, säger Turtiainen.

Silvia Modig håller också med om att panelen inte riktigt representerar majoriteten av attityderna i riksdagen.

– I verkligheten är saken tråkigt nog den, att motståndet mot transpersoners rättigheter och en ny translag är mycket större än vad den här panelen låter förstå, säger Modig och fortsätter.

– När vi med bland annat Oras Tynkkynen förberedde lagmotionen för en könsneutral äktenskapslag, märkte vi snabbt hur mycket rädslor och fördomar det finns i så gott som alla partier angående både köns- och sexuella minoriteter.

Enligt Modig och de flesta andra är en lugnt framskridande arbetsgrupp tillsatt av det ansvariga ministeriet det bästa alternativet för att få till stånd en ny translag.

Arkadiabackens attitydproblem

Attityderna har blivit mer skärpta både i samhället och inom politiken. Susanna Huovinen har märkt en tydlig förändring.

– Jag har suttit i riksdagen i flera års tid, och nuförtiden säger riksdagsledamöter nedvärderande saker om människor som aldrig skulle ha förekommit för tio år sedan. Om man i riksdagens rum står och trampar ner på andra människor är det ingen nyhet att samma sak också försiggår ute på gatorna.

Till och med erfarna politiker har problem med sina attityder.

– Ritva (Elomaa) och jag pratade igår i riksdagens korridor om det här seminariet. En äldre erfaren ledamot hörde vår diskussion och frågade vilket seminarium vi ska delta i. Då den erfarna ledamoten fick höra att seminariet gäller transpersoner visade han öppet sitt förakt, berättar Silvia Modig och improviserar den erfarne ledamotens grimas.

 Diskriminering alltför lätt

Det är ofta transpersoner som tvingas förstå sig på ignoranta medmänniskor istället för vice versa. I publiken kommenteras saken.

– Jag skulle hoppas på att samhället skulle kräva mindre förståelse och tålamod av transpersoner och istället erbjuda det. Transpersoner förväntas förstå hur svår vår sak är att förstå för andra medan vi får ganska lite förståelse för hur svårt det är för oss, säger Sade Kondelin, ordförande för Vänsterungas jämlikhetsavdelning.

– Jag tycker också att det är viktigt att vi pratar om det här och ger ett ansikte till transpersoner, men att tala skulle vara så mycket enklare om diskrimineringen mot oss inte skulle vara så lätt i dagens samhälle. Det är attityderna som måste ändras, hur kan vi annars komma ut med våra synpunkter om det leder till att vi inte får jobb, mister vår utbildningsplats eller familj på grund av det. Det är lätt att kräva att vi ska tala högt, men på grund av diskrimineringen är det inte så enkelt. Jag skulle ju hoppas att mänskliga rättigheter inte handlar om attityder.

Mängden transpersoner kan inte vara kriteriet för att mänskliga rättigheter ska uppfyllas.

– Det har ingen betydelse om det finns en eller en halv miljon transpersoner i Finland, för den personen är det ändå en hundraprocentig situation, avslutar Turtiainen.

Läs mer om translagen och transfobi i novembernumret av Studentbladet.

Hela diskussionen från Lilla Parlamentet kan ses här.

TransHelsinki pågår 20.11-25.11.

Vad tycker du?