Studentkåren har tagit ett kliv framåt och är äntligen beredd att ge samma möjlighet åt alla att bli del av fullmäktige. Samtidigt har studentpolitiken tagit ett kliv tillbaka i tiden med demokratins grundteser som avstamp.
På gräsrotsnivå påminns vi om principen om jämlikhet för alla, ingen får utelämnas och alla skall ha lika möjlighet att delta. Åbo Akademis studentkår har infört ett koncept med jämlikhetsobservatörer som övervakar fullmäktigemöten. En av de tre observatörerna är Sari Viljanen, som är observatör på alla möten. De övriga två observatörerna blir valda på mötena och uppgiften roterar mellan fullmäktigemedlemmarna. De skall fylla i ett informationsblad med frågor som berör jämlikhetsaspekter och objektivt följa med mötets gång.
Blanketten tar bland annat upp ifall man kan höra vad som sägs på mötet och om det är kaffepaus tillräckligt ofta för att medlemmarna skall kunna koncentrera sig. Tanken är att göra fullmäktige medveten om ojämlikheter.
– Vi ser på om formuleringarna i informationen är förståeliga och hur nya alla svåra begrepp introduceras på mötena, säger Katarina Kiiskinen som är eldsjälen bakom jämlikhetsprojektet.
Poängen är att alla skall kunna delta oberoende av fysiska eller psykiska begränsningar. Kiiskinen berättar att människor ofta förknippar jämlikhet med enbart akuta genusfrågor som att kvinnans euro är åttio cent, men att hon anser att jämlikhet inbegriper mycket mer än så. Jämlikhet handlar om hur samhället bygger upp sociala identiteter och förstärker stereotyper. Detta innefattar att flickor kläs i rosa och pojkar i ljusblått, samt att killar särbehandlas i grundskolan. Enligt en undersökning får män också föra talan längre än kvinnor på möten.
– Jag är intresserad av varför uppgiften i matematikboken i lågstadiet säger att Per ger fem blommor åt Lisa och Lisa bakar en kaka år Per och inte vice versa.
Kiiskinen påpekar att jämlikhetsobservatörernas främsta uppgift ändå inte är genusfrågor. De 31 fullmäktigeplatserna är jämt fördelade mellan de två könen, med förhållandet 15/16. Det finns andra problem som bör lösas.
På kårhuset i Åbo måste någon som är rullstolsbunden ta sig in till huset från bakgården, via en bakdörr in till köket. Från köket måste den rörelsehindrade ta hissen upp till andra våningen där fullmäktige har sina möten.
Till råga på allt måste kökspersonalen vara på plats för att den rullstolsbundna överhuvudtaget skall kunna ta sig en våning upp, vilket innebär att tillträde till möteslokalen begränsas till dagtid.
– En möjlig lösning är att bygga en hiss på bakgården till kårhuset för att göra huset tillgängligt också kvällstid, men det är en resursfråga, säger Katarina Kiiskinen. Arbetsgruppen ”ÅA utan hinder” behandlar för tillfället frågan.
