Det syntes när närmare åttio studerande samlades i Hanken i Åbo för ett klimatseminarium som ordnades av Statsvetenskapliga Klubben tillsammans med ÅAS miljö- och biståndsutskott.
– Ämnet för seminariet valde vi eftersom temat är aktuellt i och med klimatmötet i Köpenhamn, säger Heidi Henriksson, högskolepolitisk ansvarig på SF-klubben och huvudman bakom seminariet.
Bland talarna på seminariet fanns representanter för vetenskapen, icke-statliga organisationer, gräsrotsnivån och energiproducenter. Klimatfrågan belystes ur många perspektiv.
Växthuseffekten har ökat och fortsätter att öka, konstaterade Petri Räisänen, forskade vid Meteorologiska institutet.
– Den största förändringen kommer att vara höjningen av havsnivån, som beräknas bli mellan 18 och 59 centimeter. Gapet beror bland annat på glaciärernas smältning och på att vattnet utvidgar sig när det är varmare. En total smältning av glaciärerna skulle höja havsnivån med sju meter, säger Räisänen. De praktiska konsekvenserna av en fortsatt uppvärmning skulle för Finlands del vara mildare vintrar med mindre snö och således ännu mörkare dagar.
Uppvärmningskostnaderna skulle dock minska. De varmare och längre somrarna skulle öka jordbrukets kapacitet, men samtidigt skulle det medföra nya skadeinsekter.
– Vi ser mest negativa effekter, sammanfattar Räisänen. Greenpeace för en kampanj för att i Köpenhamn få en stark internationell överenskommelse kring hur man ska tackla klimatförändringen.
– Genom att effektivera energiförbrukningen kan man spara in hela 47 procent, främst genom energisnåla bilar, bättre värmeisolering och ökad energieffektivitet i industrin. Tio till tjugo procent av växthuseffektens ökning beror på köttproduktion och -konsumtion, säger Simo Kyllönen som är klimatansvarig för Greenpeace.
Som viktiga element av en överenskommelse nämner han en marknad för koldioxid, en exkludering av ohållbar teknologi som kärnkraft och koldioxidavskiljning, samt minskad flygtrafik och mindre marina bränsleutsläpp.
– Trots att politikerna betonar vikten av dylika handlingar, så är den politiska viljan inte tillräcklig. Dessutom håller tiden på att ta slut, säger Kyllönen. Det räcker inte med politisk vilja, procenttal och flummiga direktiv, när den största delen av dem som idkar ohållbart jordbruk är analfabeter.
– Kom och prata om koldioxidutsläpp med en jordbrukare söder om Sahara så tror han att du är galen, säger Clive Chibule.
Chibule är projektkoordinator för Green Living Movement i Zambia, en gräsrotsorganisation som konkret försöker lära ut hållbart jordbruk söder om Sahara.
– Klimatförändringens effekter påverkar oss redan nu. Speciellt jordbruket söder om Sahara påverkas hårt. Regnperioderna är inte längre förutsägbara. Människorna blir bara fattigare, konstaterar Chibule.
Green Living Movement är i direkt kontakt med jordbrukarna och tar med dem i processen för ökad hållbarhet. De småskaliga jordbrukarna i dessa länder känner inte till hållbart jordbruk, så man kan inte visa siffror. Man måste prata om de konkreta konsekvenserna, om till exempel hur temperaturen ökar.
– Man kan inte avskilja jordbrukaren från jordbruket, påpekar Chibule.
Eeva Nykänen som är forskare i internationell rätt vid Åbo universitet gav en lite annorlunda bild av konsekvenserna av klimatförändringen – klimatflyktingar. Plötsliga naturkatastrofer leder till klimat- flyktingar och olika regioner och befolkningsgrupper påverkas väldigt olika. Det är oftast minoritetsgrupper och människor som får sitt levebröd ur jorden som drabbas.
– Problemet är att termen klimatflykting inte finns i några regelverk för flyktingar. Därmed beviljas dessa inte asyl, berättar Nykänen. Andra länder motsatte sig Finlands förslag på att klimatflyktingar skulle inkluderas på samma sätt som politiska flyktingar.
Vindkraft genererade mest diskussion bland studenterna, när Mikko Merisaari från Åbo Energi berättade om energibehovet i Finland. Finlands mål ligger där möjligheterna till förnybar energi, hållbarhet och ett konkurrenskraftigt pris möts. Bland den förnybara energin har vindkraften mest potential.
– Vi måste skära ner på energiförbrukningen, men frågan är hur mycket, när behovet bara ökar. I Finland är målet att den förnybara energin ska uppgå till 38 procent av den totala energin. För tillfället är andelen 30,3 procent. Men för att kunna kontrollera klimatförändringen måste det finnas konsensus globalt, säger Merisaari. Vad Finland i praktiken kommer att göra i klimatförhandlingarna förblev dock oklart.
– Vi skulle gärna ha sett någon riksdagsledamot eller en representant från miljöministeriet redovisa Finlands andel i förhandlingarna inför mötet i Köpenhamn, säger Henriksson.
Frågorna inför mötet är många.
– Det blir intressant att se hur mycket EU är berett att betala för utvecklingsländerna, och också vad USA och Kina har att komma med. Kommer Finland att få undantag för sin skogsindustri och hur kommer reglerna för framtidens utsläppshandel att se ut? Jag hoppas att seminariet gjorde att fler studerande blev intresserade och också mer insatta. Frågan är mångfasetterad och inte så enkel, säger Heidi Henriksson.
