När känslor blir till trycksvärta
23.04.2010
Antologi: Ibland måste man känna att man lever har Åboföreningen Prosa skapat något vackert.
När känslor blir till trycksvärta
Antologi: Ibland måste man känna att man lever har Åboföreningen Prosa skapat något vackert. På sammanlagt 44 sidor får vi uppleva hela känslospektrat – skönhet, stress, ångest och förfall .
Ämnesföreningen Prosas antologi är så långt från studenthumor och prutthurtighet man kan komma. Istället levererar litterauturstuderandena från Åbo Akademi den ena insiktsfulla iakttagelsen efter den andra. Ibland med djupaste allvar, ibland med ett underliggande vemod. Ibland med trött ironi.
De fångar samtiden. Känslan av osäkerhet och konstgjord yta som är så typisk för jantelandet Finland.
Eller hela världen, för den delen.
Somliga texter är kortare än en sida. Andra är längre. Några är skrivna i diktform, andra är moderna tolkningar av klassisk litteraturhistoria. Somliga texter är banala, torftiga små uppräkningar av slitna klyschor. Andra är rent ut sagt geniala.
Om människan är en cigarett är Världen en kedjerökare.
Somliga skribenter tar mer plats än andra. Somliga är bättre än andra.
Men av alla dem som har bidragit till att skapa Antologi: Ibland måste man känna att man lever finns det ett författarfrö som sticker ut. Som slår till likt en svallvåg i en stilla sjö, likt en eruption ur en sovande vulkan.
Hon heter Josefin Vidjeskog. Och i sammanlagt tre texter punkterar hon alla farhågor om den finlandssvenska skönlitteraturens framtid.
Hon skriver om spända män med syndigt innehåll i kappsäckar. Om trasiga familjer. Om sura uppstötningar på skitnödiga flygplanspassagerare.
Om fingrar som knäcks.
Med en sällsynt skarpsynthet griper hon tag i ögonblicken. Stämningarna. Det smutsiga. Förvandlar känslor till tryckssvärta.
Och som det känns.
Dunk, dunk, dunk.
Josefin Vidjeskog. Lägg det namnet på minnet.
BENJAMIN KNOPMAN
Tillbaka